Gunillas son Jonathan fick diagnosen lungfibros när han bara var fem år gammal. Från det var han syrgasberoende dygnet runt, och läkarna gav beskedet att han om några år skulle behöva ett par nya lungor. Läkarna provade flera olika typer av behandlingar för att hjälpa Jonathan, men ingenting fungerade tills de provade biologisk medicinering baserat på blodkomponenter.
”Innan Jonathan fick mediciner som var baserat på blod hade ingenting fungerat. Han fick först låga doser cellgift men det klarade inte hans njurar, och då var det biologiska mediciner som fanns att tillgå tillslut, på experimentell nivå. Och vilken skillnad det gjorde. Det var mirakelmedicin som gjorde så att Jonathan kunde fortsätta sin kamp”, berättar Gunilla.
Under alla år som Jonathan kämpade mot sjukdomen såg Gunilla hur blodet hjälpte honom, inte bara genom medicineringen men också via de blodtransfusioner han fick för blödningar som uppstod i kroppen. Men den viktigaste pusselbiten för att bli frisk kom aldrig. Efter att Jonathan stått på listan för att få ett par lungor i tre år så förlorade han kampen mot tiden.
”Efter att Jonathan gick bort 2015, när jag kände att jag orkade, så var det bara in och registrera sig för att bli blodgivare. Jag tänkte nu jäklar ska det ges blod, eftersom jag förstod hur fantastisk medicin det är. Jag hade absolut inte tid att ge blod när Jonathan var sjuk, men efteråt var det dags att börja ge tillbaka,” berättar Gunilla.
När Gunilla berättar om hur mycket hjälp Jonathan fick från blodmediciner och blodtransfusioner vill hon understryka hur snabb skillnad blodet gör för ett sjukt barn.
”Det går på en sekund om du får en blodpåse från att du är trött, hängig och dålig till att du helt plötsligt har färg på kinderna och hoppar i sängen, om man är ett barn. Så det är helt fantastiskt. Att ha fått se det… Att man sitter där och har ett barn som knappt kan andas, och så får han en påse blod och så är det som att vända en hand. Hade man förstått det skulle nog alla vara blodgivare, tror jag”, säger hon.
Sedan 2015 är Gunilla blodgivare, men hon ger inte bara tillbaka på det sättet. Hon är också generalsekreterare i Jontefonden, ett initiativ från Jonathan och hans bror Christian som handlar om att sätta guldkant i vardagen och stötta familjer som väntar på eller som genomgått en organtransplantation. Jontefonden startade med att bröderna skramlade pengar i bössor för att kunna ge bort roliga saker till barnen, men Gunilla insåg att samtalen med föräldrarna var en minst lika viktig del. Idag är Jontefonden en rikstäckande verksamhet som stödjer barn och ungdomar som väntar på eller som genomgått en organtransplantation, deras syskon och familjer. Fokus är att sätta guldkant i vardagen, men också bidra med ett nätverk och fungera som stöd för de drabbade.
”Vi har baserat mycket av Jontefonden arbete på det som vi själva hade velat ha, men inte fick under den tiden Jonathan var sjuk. Förhoppningen för framtiden är att alla familjer som väntar på organ eller genomgått transplantation ska ha kontakt med oss, för vi kan hjälpa dem så mycket på vägen” säger Gunilla.
Utöver Jontefonden och sin egen insats som blodgivare vill Gunilla också få fler att ge blod. Hon vet vilken stor skillnad blodet gör i kamp mot sjukdom, och det krävs så lite för att hjälpa någon annan.
”Jag tänker såhär…det är en så otroligt liten insats för mig. Det handlar om fem minuter till en kvart och sedan är det klart. Och jag får en liten hälsokoll och en liten blodtryckscheck. Så ser man blodet som kommer ut, och så tänker man att det här är bra grejer. Det har ingen nytta för mig nu, men det är avgörande för någon annan”, säger Gunilla.
