För mig har det alltid varit viktigt att hjälpa till men jag förstod nog inte hur viktigt det är förrän den dagen då jag själv behövde blod säger Marie Holmkvist från Västerås.
Äntligen, dagen som jag kämpat för länge var här. Jag har fått en operation för mina förlossningsskador. Operationen går jättebra och det ser fint ut, nu nästan ett år efter operationen så har jag ett helt annat liv. Efter operationen så är jag pigg och alert och får åka hem.
På eftermiddagen dagen efter operationen så känner jag ett stort behov av att kissa. Så snart jag satte mig på toaletten så började blodet att rinna, därefter kom jag aldrig ut från toaletten. Min telefon låg kvar i sovrummet. Min man kom hem några timmar senare och ringde då ambulans och trots att vi bor utanför Västerås så var de snabbt på plats. Blödningen fortsatte men jag fick snabbt hjälp av alla inblandade i sjukvården. Vilka hjältar!
Kroppen är fantastisk men förlusten av blod (akut anemi) gjorde mig medtagen, trött, snurrig och illamående. Blodtransfusion sattes in och kroppen började sakta att återhämta sig.
Det visade sig att jag hade fått en ovanlig komplikation som läkarna än idag inte vet vad det beror på eller varifrån blödningen kom.
Jag är glad och stolt över att jag är och har varit blodgivare i några år. Det går inte att understryka hur viktiga dessa 20 minuter av just din tid några få gånger per år är. Det räddar verkligen liv!