I semesterparadiset vändes Annikas värld upp och ner. Hennes då fjortonåriga dotter bröt armen i Italien och familjen tvingades köra hem till Sverige. En vecka senare fick de beskedet: dottern hade en cancertumör i skelettet, diagnos Osteosarkom. Under julen 2023 genomgick dottern en tuff period på grund av cellgiftsbehandlingen och hon fick blod varannan dag. ”Vad hade hänt om det varit blodbrist? Jag vill inte ens tänka tanken”, säger Annika.
Ett benbrott i semesterparadiset. Från ett liv helt utan problem, som Annika beskriver det, till ett barn med en cancertumör i skelettet. Hela livet vändes upp och ned.
– Det började med att vår dotter nästan oprovocerat bröt sin arm när vi var på semester. Hon hade mycket ont och i Italien kunde ingen ge svar på varför. Vi tog beslutet att ta oss snabbast möjligt till Sverige, säger Annika.
Väl framme i Stockholm blev dottern röntgad på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Benbrott konstaterades, men läkarna ville följa upp med ännu en röntgen några dagar senare.
Samma dag som röntgen nummer två kom beskedet: ”vi har hittat en tumör i er dotters arm, ni får första tiden på måndag morgon”. Benbrottet berodde på den växande tumören i skelettet. Diagnosen var Osteosarkom, en cancersort som kräver både tunga cellgiftsbehandlingar och operation. Allt blev som i en torktumlare.
Redan på måndagen togs de första stegen i den intensiva cellgiftsbehandlingen och Annikas dotter fick snabbt känna på cellgifternas biverkningar.
– För att besegra denna cancertyp krävs oerhörda tunga insatser, det finns inte mycket tuffare cellgiftsbehandling än denna. Vår dotter hade inget val, hon var tvungen att ta sig igenom fruktansvärda perioder och kroppen bröts ned bit för bit för att rå på tumören.
Under hela cellgiftsbehandlingen behövdes blodtransfusioner.
– För min dotter hade det varit omöjligt att gå igenom sin cancerbehandling om hon inte hade fått blodtransfusioner. Hennes kropp hade inte varit redo för och klarat behandlingen och hon hade inte kunnat bli frisk.
En av de tuffaste behandlingsperioderna ägde rum under julhelgen 2023 när dottern låg inlagd med fruktansvärda biverkningar från cellgifterna. Det krävdes blodtransfusioner varannan dag hela julen för att bygga upp värdena som i sin tur gjorde att kroppen kunde ta sig ur tillståndet med biverkningarna.
– I efterhand har jag förstått att det ofta är blodbrist i sjukvården under jul. Vad hade hänt oss om det var blodbrist? Jag vill inte ens tänka tanken, säger Annika.
Idag är dottern friskförklarad och Annika vill hjälpa till genom att sprida ordet om hur viktig blodgivningen är, speciellt inför julen som kommer. Hon har på nära håll upplevt blodets oumbärliga roll i en cancerbehandling och kampen för att bli frisk. När hon ska formulera sig för att beskriva blodgivares insatser, tvekar hon och tar en paus.
-Hur ska jag egentligen formulera mig så att alla förstår detta, utan att det blir floskler? Jag skulle vilja att man stannar upp lite och reflekterar kring vad det faktiskt innebär för en annan människa när man ger blod. Det är LIVSVIKTIGT! Blodgivarna är HJÄLTAR! Det går inte att säga något annat. De har räddat min dotter, tillsammans med all fantastisk sjukvårdspersonal, avslutar hon.