GeBlod.nu

Att köpa andras blod

Risken för smittat blod ökar och tillgången på blod minskar i ett system där blodgivare betalas för sin blodgivning. Den slutsatsen drar den engelske ekonomen Richard Titmuss vars sammanställning av studier Eva-Lotta Grantén berättar om i nedanstående artikel. Den är tidigare publicerad på Geblod.nu och bygger på hennes licentiatavhandling 2001 kring blodgivares etiska motiv till att ge blod.

Varför köper vi inte helt enkelt människors blod, det är väl lika rött som om det doneras? Detta föreslås också inte alltför sällan här på webbsidan. Det förekommer i flera länder. Redan på 60-talet utreddes denna fråga av Richard Titmuss, en engelsk ekonom. I slutet på 1960-talet var betald blodgivning vanlig i USA. Blod betraktades som en vara, underkastad marknadens lagar för tillgång och efterfrågan och det hävdades att detta sätt att förstå blodgivningen borde införas också i England.

Titmuss intog en helt annan position. Han ställde sig redan från början tveksam till att betrakta blod som en vara. Han menade att steget då inte var långt till att betrakta alla mänskliga organ som något som säljs och köps via en marknad, något som Titmuss betecknade som en form av slaveri. Samtidigt gjorde kravet på en ökad tillgång på blod det angeläget att undersöka vilka faktorer som kunde påverka försörjningen och blodets kvalitet. Därför samlade han ihop allt dittills känt material kring blodgivare och gjorde själv ett par stora enkätundersökningar.

Vad händer om man köper blod?

Titmuss kunde dra tre slutsatser från sitt omfattande material:

1. Risken för mottagaren av blodprodukter ökade i ett marknadsbaserat system. Risken beror bland annat på hur sanningsenlig givare är beträffande sin egen hälsa. Ju mer beroendet man är av blodgivningen som en inkomstkälla desto mindre ärlig blir man.

2. Kvaliteten på blodet sjunker, samtidigt som risken för blodgivarnas egen hälsa ökar. De har ett starkt skäl att ge blod, trots att de kanske inte är fullt friska eller så ger de oftare än vad som är rimligt av hälsoskäl.

3. Tillgången på blod minskade i ett system styrt enbart av tillgång och efterfrågan.

Starka skäl för frivillighet

Eftersom blodgivningssystemet ur dessa avgörande aspekter fungerar bättre när det bygger på frivillighet finns en skyldighet att se till att det fungerar så, menade Titmuss. Skyldigheten är dock framför allt moralisk, eftersom människors liv och hälsa kan vara direkt beroende av att det finns blod, som dessutom är av bästa möjliga kvalitet. Mottagarna har därför också en moralisk rätt till högsta möjliga sanningsenlighet hos givarna. Dessutom menade Titmuss att ingen skall tvingas, mutas eller betalas för att ge. Att göra så är att förneka en människas moraliska frihet. Det har visat sig att Titmuss slutsatser (i alla fall den första och andra) gäller än idag. Blodets kvalitet och riskerna för givare och mottagare relaterar till graden av frivillighet hos givarna. Därför finns det starka skäl att inte köpa människors blod.

Internationella blodgivardagen arrangeras av världshälsoorganisationen WHO i samarbete med bland annat Internationella Röda Korset, the International Federation of Blood Donor Organizations och the International Society of Blood Transfusion.

Läs mer om Internationella blodgivardagen
Geblod.nu
World Blood Donor Day

 

Dela sidan:

Rss: